
Mitt i stimmiga Ho Chi Minh City, sidan om posthuset vid Notre-Dame, har kaffekedjan % Arabica öppnat ett kombinerat café och rosteri i vitt, glaskubigt (ja, vi hittade på det – nöden har ingen lag) och badandes i ljus. Kanske inte så chockerande här i Skandinavien, men med alla färgglada och gamla fastigheter runt omkring är det en skarp kontrast. En riktig oas för oss som gillar ”vitt och fräscht”. Närmsta stället att prova deras kaffe är London, med fyra caféer.
Mitt i stimmiga Ho Chi Minh City, sidan om posthuset vid Notre-Dame, har kaffekedjan % Arabica öppnat ett kombinerat café och rosteri i vitt, glaskubigt (ja, vi hittade på det – nöden har ingen lag) och badandes i ljus. Kanske inte så chockerande här i Skandinavien, men med alla färgglada och gamla fastigheter runt omkring är det en skarp kontrast. En riktig oas för oss som gillar ”vitt och fräscht”. Närmsta stället att prova deras kaffe är London, med fyra caféer.
.jpg)
Från tobaksfröet i jorden till den färdigrullade slutprodukten är Tektors cigarrer alltigenom gotländska. Nu ska produktionen i Stenkumla utanför Visby sexdubblas med siktet inställt på den tyska marknaden.
.jpg)
Från tobaksfröet i jorden till den färdigrullade slutprodukten är Tektors cigarrer alltigenom gotländska. Nu ska produktionen i Stenkumla utanför Visby sexdubblas med siktet inställt på den tyska marknaden.
.jpg)
Från tobaksfröet i jorden till den färdigrullade slutprodukten är Tektors cigarrer alltigenom gotländska. Nu ska produktionen i Stenkumla utanför Visby sexdubblas med siktet inställt på den tyska marknaden.

När jag den 21 juni 1966 stiger in genom popklubben The Marquee’s entré vet jag inte att den kvällen kommer det att skrivas ett stycke brittisk rockhistoria. Jag är tonåring och har jag gjort min första resa till London för att utforska rådande modsscen och uppleva Swinging London. Just denna kväll, på scenen, The Yardbirds, bandet som lyckats förse rockvärlden med tre av dess mest namnkunniga gitarrister: Eric Clapton, Jeff Beck och Jimmy Page. Kvällens sättning är unik (vilket jag inte visste när jag bestämde mig för att ta tuben från South Kensington till Picadilly denna varma sommarkväll), då såväl Jeff Beck som Jimmy Page ingick i det som också kom att bli Yardbirds sista spelning.

När jag den 21 juni 1966 stiger in genom popklubben The Marquee’s entré vet jag inte att den kvällen kommer det att skrivas ett stycke brittisk rockhistoria. Jag är tonåring och har jag gjort min första resa till London för att utforska rådande modsscen och uppleva Swinging London. Just denna kväll, på scenen, The Yardbirds, bandet som lyckats förse rockvärlden med tre av dess mest namnkunniga gitarrister: Eric Clapton, Jeff Beck och Jimmy Page. Kvällens sättning är unik (vilket jag inte visste när jag bestämde mig för att ta tuben från South Kensington till Picadilly denna varma sommarkväll), då såväl Jeff Beck som Jimmy Page ingick i det som också kom att bli Yardbirds sista spelning.

När jag den 21 juni 1966 stiger in genom popklubben The Marquee’s entré vet jag inte att den kvällen kommer det att skrivas ett stycke brittisk rockhistoria. Jag är tonåring och har jag gjort min första resa till London för att utforska rådande modsscen och uppleva Swinging London. Just denna kväll, på scenen, The Yardbirds, bandet som lyckats förse rockvärlden med tre av dess mest namnkunniga gitarrister: Eric Clapton, Jeff Beck och Jimmy Page. Kvällens sättning är unik (vilket jag inte visste när jag bestämde mig för att ta tuben från South Kensington till Picadilly denna varma sommarkväll), då såväl Jeff Beck som Jimmy Page ingick i det som också kom att bli Yardbirds sista spelning.

50 år idag - ofattbara tanke. Men det var då jag började skriva om popkultur för att ett år senare inleda min journalistiska bana på Kvällsposten. Just det året förlöstes några av de album som kom att utgöra basen i min samling, hjältar jag aldrig kommit att svika: Gram Parsons, John Prine, Jackson Browne, The Eagles, New York Dolls, Roxy Music, Tom Waits. Och några till.

50 år idag - ofattbara tanke. Men det var då jag började skriva om popkultur för att ett år senare inleda min journalistiska bana på Kvällsposten. Just det året förlöstes några av de album som kom att utgöra basen i min samling, hjältar jag aldrig kommit att svika: Gram Parsons, John Prine, Jackson Browne, The Eagles, New York Dolls, Roxy Music, Tom Waits. Och några till.

50 år idag - ofattbara tanke. Men det var då jag började skriva om popkultur för att ett år senare inleda min journalistiska bana på Kvällsposten. Just det året förlöstes några av de album som kom att utgöra basen i min samling, hjältar jag aldrig kommit att svika: Gram Parsons, John Prine, Jackson Browne, The Eagles, New York Dolls, Roxy Music, Tom Waits. Och några till.
Galore är ett mediabolag som informerar, guidar, underhåller och inspirerar genom tidningar och event. Det redaktionella innehållet är i huvudsak nöje och näringsliv.
Propellergatan 2
211 15 Malmö