
Libanesiska Laziza öppnade sin första restaurang för tretton år sedan och i dag driver de två restauranger; i city på Baltzarsgatan och på Hallenborgsgatan i Dockan. När de nu öppnar sin tredje Malmörestaurang har valet fallit på kontorshuset Vista i Hyllie, som kommer stå klart i slutet av 2025.
– Vi talar samma språk kring hållbarhet, säger Sadoo Iskandarani, kock och grundare av Laziza.
Den nya restaurangen kommer att finnas på två våningar om totalt 600 kvadratmeter, med samma koncept som i de två befintliga restaurangerna. På Vistas tak kommer Laziza att ha en egen odling för kryddor och örter som kan användas i matlagningen.
– Vårt koncept har fungerat mycket väl i tretton år och nu är vi redo att ta nästa steg med en restaurang i Hyllie där vi redan i dag levererar mycket catering. Vi är måna om att bygga broar i vårt arbete, både mellan människor och länder. Vi ser därför en viktig symbolik i att befinna oss nära Öresundsbron och kontinenten, men också flera olika stadsdelar i Malmö, säger Iskandarani.
Libanesiska Laziza öppnade sin första restaurang för tretton år sedan och i dag driver de två restauranger; i city på Baltzarsgatan och på Hallenborgsgatan i Dockan. När de nu öppnar sin tredje Malmörestaurang har valet fallit på kontorshuset Vista i Hyllie, som kommer stå klart i slutet av 2025.
– Vi talar samma språk kring hållbarhet, säger Sadoo Iskandarani, kock och grundare av Laziza.
Den nya restaurangen kommer att finnas på två våningar om totalt 600 kvadratmeter, med samma koncept som i de två befintliga restaurangerna. På Vistas tak kommer Laziza att ha en egen odling för kryddor och örter som kan användas i matlagningen.
– Vårt koncept har fungerat mycket väl i tretton år och nu är vi redo att ta nästa steg med en restaurang i Hyllie där vi redan i dag levererar mycket catering. Vi är måna om att bygga broar i vårt arbete, både mellan människor och länder. Vi ser därför en viktig symbolik i att befinna oss nära Öresundsbron och kontinenten, men också flera olika stadsdelar i Malmö, säger Iskandarani.

Det är väl ingen konst att skriva en krönika som denna, tänker ni förmodligen. Bara att komma på vad man ska skriva om och sedan börja knattra på tangenterna. Fait accompli redan innan man börjat. Om det bara inte vore för den lilla detaljen “att komma på vad man ska skriva om”... Nåväl, möjligen kunde jag skriva om den gången vi tog taxi till en bättre tillställning, uppklädda i aftonklänning resp smoking, och jag plötsligt kom på att jag glömt det viktigaste: En cigarr att fira med efter middagen!

Det är väl ingen konst att skriva en krönika som denna, tänker ni förmodligen. Bara att komma på vad man ska skriva om och sedan börja knattra på tangenterna. Fait accompli redan innan man börjat. Om det bara inte vore för den lilla detaljen “att komma på vad man ska skriva om”... Nåväl, möjligen kunde jag skriva om den gången vi tog taxi till en bättre tillställning, uppklädda i aftonklänning resp smoking, och jag plötsligt kom på att jag glömt det viktigaste: En cigarr att fira med efter middagen!

Det är väl ingen konst att skriva en krönika som denna, tänker ni förmodligen. Bara att komma på vad man ska skriva om och sedan börja knattra på tangenterna. Fait accompli redan innan man börjat. Om det bara inte vore för den lilla detaljen “att komma på vad man ska skriva om”... Nåväl, möjligen kunde jag skriva om den gången vi tog taxi till en bättre tillställning, uppklädda i aftonklänning resp smoking, och jag plötsligt kom på att jag glömt det viktigaste: En cigarr att fira med efter middagen!

Den snabbaste (modifierade) traktorn byggdes av BBC Top Gears ingenjörer för några år sen och fastställde världsrekordet till 140.45 km/h. The Track-tor, som den kallas har en 5,7-liters Chevy V8 och luftfjädring för att klarar hastigheten. Föraren som håller rekordet var såklart anonyme ”The Stig”.

Den snabbaste (modifierade) traktorn byggdes av BBC Top Gears ingenjörer för några år sen och fastställde världsrekordet till 140.45 km/h. The Track-tor, som den kallas har en 5,7-liters Chevy V8 och luftfjädring för att klarar hastigheten. Föraren som håller rekordet var såklart anonyme ”The Stig”.

Den snabbaste (modifierade) traktorn byggdes av BBC Top Gears ingenjörer för några år sen och fastställde världsrekordet till 140.45 km/h. The Track-tor, som den kallas har en 5,7-liters Chevy V8 och luftfjädring för att klarar hastigheten. Föraren som håller rekordet var såklart anonyme ”The Stig”.

Som små ståtliga pinnar stack de upp ur gräset när jag traskade i spanskt solsken. Fullt av dem. Precis som våra diken är fulla av smultron om sommaren. Jag pratar om den förnäma krispiga lilla grönsaken sparris. En liljeväxt som varje år intar varenda meny under några månader om våren - för att sedan försvinna spårlöst till nästa gång. Sparrisen har en kort och intensiv säsong och en klok person (min mamma) lärde mig en gång en tumregel - om du går på restaurang och det finns ”svensk sparris” på menyn efter midsommar så antingen ljuger restaurangen eller så kommer du bli serverad en trådig, seg och tråkig sparris. För i Sverige har sparrisen säsong fram till midsommar. Inte en dag längre. Så regeln är – frossa tills du dansar till små grodorna.

Som små ståtliga pinnar stack de upp ur gräset när jag traskade i spanskt solsken. Fullt av dem. Precis som våra diken är fulla av smultron om sommaren. Jag pratar om den förnäma krispiga lilla grönsaken sparris. En liljeväxt som varje år intar varenda meny under några månader om våren - för att sedan försvinna spårlöst till nästa gång. Sparrisen har en kort och intensiv säsong och en klok person (min mamma) lärde mig en gång en tumregel - om du går på restaurang och det finns ”svensk sparris” på menyn efter midsommar så antingen ljuger restaurangen eller så kommer du bli serverad en trådig, seg och tråkig sparris. För i Sverige har sparrisen säsong fram till midsommar. Inte en dag längre. Så regeln är – frossa tills du dansar till små grodorna.

Som små ståtliga pinnar stack de upp ur gräset när jag traskade i spanskt solsken. Fullt av dem. Precis som våra diken är fulla av smultron om sommaren. Jag pratar om den förnäma krispiga lilla grönsaken sparris. En liljeväxt som varje år intar varenda meny under några månader om våren - för att sedan försvinna spårlöst till nästa gång. Sparrisen har en kort och intensiv säsong och en klok person (min mamma) lärde mig en gång en tumregel - om du går på restaurang och det finns ”svensk sparris” på menyn efter midsommar så antingen ljuger restaurangen eller så kommer du bli serverad en trådig, seg och tråkig sparris. För i Sverige har sparrisen säsong fram till midsommar. Inte en dag längre. Så regeln är – frossa tills du dansar till små grodorna.
Galore är ett mediabolag som informerar, guidar, underhåller och inspirerar genom tidningar och event. Det redaktionella innehållet är i huvudsak nöje och näringsliv.
Propellergatan 2
211 15 Malmö