Inte den mest nördiga eller finaste ölbaren. Det känns mer som en festivalbar byggd av lastpallar än en semi-permanent ölbar. Men det är det vi älskar med Reffen, det opretentiösa och folkliga. Här finns något för alla, lokal öl så väl som internationell. Bästa tiden att besöka? Även om det bara serverades avslagen brittisk lager skulle folk ändå vallfärda hit under sommar och tidig höst enbart för att uppleva Nordens mest unika sociala miljö.
Reffen (Refshaleøen)
Inte den mest nördiga eller finaste ölbaren. Det känns mer som en festivalbar byggd av lastpallar än en semi-permanent ölbar. Men det är det vi älskar med Reffen, det opretentiösa och folkliga. Här finns något för alla, lokal öl så väl som internationell. Bästa tiden att besöka? Även om det bara serverades avslagen brittisk lager skulle folk ändå vallfärda hit under sommar och tidig höst enbart för att uppleva Nordens mest unika sociala miljö.
Reffen (Refshaleøen)
Från tobaksfröet i jorden till den färdigrullade slutprodukten är Tektors cigarrer alltigenom gotländska. Nu ska produktionen i Stenkumla utanför Visby sexdubblas med siktet inställt på den tyska marknaden.
Från tobaksfröet i jorden till den färdigrullade slutprodukten är Tektors cigarrer alltigenom gotländska. Nu ska produktionen i Stenkumla utanför Visby sexdubblas med siktet inställt på den tyska marknaden.
Från tobaksfröet i jorden till den färdigrullade slutprodukten är Tektors cigarrer alltigenom gotländska. Nu ska produktionen i Stenkumla utanför Visby sexdubblas med siktet inställt på den tyska marknaden.
När jag den 21 juni 1966 stiger in genom popklubben The Marquee’s entré vet jag inte att den kvällen kommer det att skrivas ett stycke brittisk rockhistoria. Jag är tonåring och har jag gjort min första resa till London för att utforska rådande modsscen och uppleva Swinging London. Just denna kväll, på scenen, The Yardbirds, bandet som lyckats förse rockvärlden med tre av dess mest namnkunniga gitarrister: Eric Clapton, Jeff Beck och Jimmy Page. Kvällens sättning är unik (vilket jag inte visste när jag bestämde mig för att ta tuben från South Kensington till Picadilly denna varma sommarkväll), då såväl Jeff Beck som Jimmy Page ingick i det som också kom att bli Yardbirds sista spelning.
När jag den 21 juni 1966 stiger in genom popklubben The Marquee’s entré vet jag inte att den kvällen kommer det att skrivas ett stycke brittisk rockhistoria. Jag är tonåring och har jag gjort min första resa till London för att utforska rådande modsscen och uppleva Swinging London. Just denna kväll, på scenen, The Yardbirds, bandet som lyckats förse rockvärlden med tre av dess mest namnkunniga gitarrister: Eric Clapton, Jeff Beck och Jimmy Page. Kvällens sättning är unik (vilket jag inte visste när jag bestämde mig för att ta tuben från South Kensington till Picadilly denna varma sommarkväll), då såväl Jeff Beck som Jimmy Page ingick i det som också kom att bli Yardbirds sista spelning.
När jag den 21 juni 1966 stiger in genom popklubben The Marquee’s entré vet jag inte att den kvällen kommer det att skrivas ett stycke brittisk rockhistoria. Jag är tonåring och har jag gjort min första resa till London för att utforska rådande modsscen och uppleva Swinging London. Just denna kväll, på scenen, The Yardbirds, bandet som lyckats förse rockvärlden med tre av dess mest namnkunniga gitarrister: Eric Clapton, Jeff Beck och Jimmy Page. Kvällens sättning är unik (vilket jag inte visste när jag bestämde mig för att ta tuben från South Kensington till Picadilly denna varma sommarkväll), då såväl Jeff Beck som Jimmy Page ingick i det som också kom att bli Yardbirds sista spelning.
50 år idag - ofattbara tanke. Men det var då jag började skriva om popkultur för att ett år senare inleda min journalistiska bana på Kvällsposten. Just det året förlöstes några av de album som kom att utgöra basen i min samling, hjältar jag aldrig kommit att svika: Gram Parsons, John Prine, Jackson Browne, The Eagles, New York Dolls, Roxy Music, Tom Waits. Och några till.
50 år idag - ofattbara tanke. Men det var då jag började skriva om popkultur för att ett år senare inleda min journalistiska bana på Kvällsposten. Just det året förlöstes några av de album som kom att utgöra basen i min samling, hjältar jag aldrig kommit att svika: Gram Parsons, John Prine, Jackson Browne, The Eagles, New York Dolls, Roxy Music, Tom Waits. Och några till.
50 år idag - ofattbara tanke. Men det var då jag började skriva om popkultur för att ett år senare inleda min journalistiska bana på Kvällsposten. Just det året förlöstes några av de album som kom att utgöra basen i min samling, hjältar jag aldrig kommit att svika: Gram Parsons, John Prine, Jackson Browne, The Eagles, New York Dolls, Roxy Music, Tom Waits. Och några till.
Galore är ett mediabolag som informerar, guidar, underhåller och inspirerar genom tidningar och event. Det redaktionella innehållet är i huvudsak nöje och näringsliv.
Propellergatan 2
211 15 Malmö